ofgustafsson

så föll jag ändå. jag och min bror är dom enda i vår familj som inte har glasögon, våra fem systrar har glasögon, vår kära mor har glasögon, och t o m papsen har glasögon, dock pga åldern (men säg inte det till honom), men nu är han ensam där på toppen, brorsan. för idag var jag på synundersökning för att jag har haft så ont i huvudet, och jag är tydligen närsynt. inte mycket, men tillräckligt mycket för att få glasögon. och det sjuka är, att jag valde ett par redan idag. hallå?? jag som står och väljer glass i en halvtimma för att jag inte kan bestämma mig för vilken jag vill ha, vilken jag är sugen på, just vid det tillfället. men idag valde jag ett par glasögon på typ, en kvart. hjälp. det är inte olivia-aktigt. men jag gjorde det. jag har däremot inte bestämt mig om jag har valt rätt ännu. visserligen är det försent, men i huvudet kan jag fortfarande ångra mig. jag har den där känslan som man har när man tillslut har valt glass, och man går med den utvalda glassen till kassan, och tankarna går i 220 km i timmen: har jag verkligen valt rätt glass? är jag verkligen sugen på just denna glassen?
och sedan står man där framför kassörskan, och lämnar tveksamt fram glassen, och tankarna bara snurrar i huvudet, och man vet att det är försent att byta, och DÄR börjar jag alltid känna:
oh no, jag skulle tagit magnum strawberry white istället, jag visste det!
och sen är den glasstunden förstörd.
men förhoppningsvis så kommer det inte bli så med glasögonen.