ofgustafsson

hade tårar i ögonen båda gångerna. både för lycka och för sorgsenhet.
var tvungen att bita mig i läppen för att inte börja gråta. när ska det sluta?
när ska det bli bra igen? man tror att det börjar bli bättre. men så blir det
bara sämre igen. värst av allt är att jag inte vill prata om det. vill helst inte
tänka på det. sjukt själviskt egentligen. jag älskar dig bästa du. för det är vad du är, bäst.